Russian Painter, 1834-1882 Russian painter. Son of a public prosecutor, he studied intermittently at Arzamas from 1846 to 1849 at the Art School of Alexander Stupin (1776-1862), a classicist painter whose School was the first of its type in provincial Russia, and during the 1850s at the Moscow School of Painting, Sculpture and Architecture under Sergey Zaryanko. The work of Pavel Fedotov, pictorial satire in the press and genre scenes by the Old Dutch masters and William Hogarth were the greatest formative influences on Perov. His early works, permeated by a Biedermeier romantic spirit, combine detailed brushwork with anecdotal narrative and aim at criticizing social behaviour in line with the contemporary democratic doctrines of such writers as Nikolay Chernyshevsky. Such anti-clerical pictures as the Village Sermon (1861; Moscow, Tret'yakov Gal.) are distinguished by a particular irony. As in the prose of Nikolai Leskov, which has many affinities with Perov's painting, there is a conflict between feelings of love and hatred, and between an intimate knowledge of the daily life of the people and an alienating irony. In 1862-4 Perov travelled abroad, working mainly in Paris, where he painted a series of vivid genre scenes of city life. Perov's success as a genre painter reached its peak in the latter half of the 1860s. His compositions become more laconic and expressive; overcoming an indisciplined use of colour, he achieved an impressive unity with an austere greyish-brown palette. Such works as the Drowned Girl (1867) and the Last Tavern by the City Gates   Related Paintings of Perov, Vasily :. | L enlevement de Proserpine | The Sea Custom House with San Giorgio Maggiore (detail) fg | The Nativity | The Gardens of the Villa d-Este | den vest med bla gardinerre stuefru ancher ved skrivebordet |
Related Artists:
Jacques de letin
1597 - 1661
Edwin Howland Blashfield
mural painter and mosaic designer. American ,1848-1936 American painter. He began to study art seriously in 1867 in Paris under L?on Bonnat, with whom he remained (except between 1870 and 1874) until 1880. Blashfield's mural style was significantly influenced by Pierre Puvis de Chavannes, Jean-Paul Laurens and Paul Baudry, whose decorations he had studied in the Panth?on while in Paris. He made a trip in 1887 to England, where he became briefly associated with the Anglo-American artists' colony in Broadway, Glos, which included Edwin Austin Abbey, John Singer Sargent, Lawrence Alma-Tadema and Frederic Leighton.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.